”Det”

Torr som ett sandkorn i öknen
Det fick mig frisk en sekund
Sipprande oro inom mig
Det gav mig lugn för en stund

Rädsla att stundom ej räcka
Det skänkte frist en minut
Längtan som varat från början
Det fick jag höra till slut

Lycka som inte kan skildras
”Det” var tre ord ifrån dig
när du satt intill mig på bussen
och sa att du älskade mig

Örebros dummaste medborgare

Haha, åkte hem från jobbet och fick se den här! Den måste ju alla gånger tillhöra Örebros allra dummaste medborgare! :) Den stod parkerad utanför Krämaren, och jag blev så lycklig över att hitta bevis på så ointelligent liv att jag bara var tvungen att föreviga det med mobilkameran. Jag såg att några som gick förbi vred på huvudet och antagligen undrade om de just sett Örebros näst dummaste medborgare, men det fick det vara värt! En vän tyckte i efterhand att jag borde lyft av cykeln för att ge ägaren en tankeställare, men då hade jag ju förstört det roliga. Jag undrar förresten vad som hade hänt om cykeln verkligen hade blivit stulen…? Mr IQ här skulle nog behöva införskaffa ett grövre lås! :D

Pizza för 2400:-

Jag och Anna satt och planerade lite inför helgen (vi ska hålla i en Lindy Hop-kurs på en möhippa) när vi fick för oss att vi var hungriga. En snabb beställning, och efter några minuter var vi på väg att hämta räk- respektive kebab-rulle på Rulles Pizzeria i stan. 62 km/h gick det vid ett tillfälle, och väl skymd efter en backe stod herr blå och vinkade in oss. Jag blev inbjuden till deras minibuss och ett trevligt samtal med en annan herr blå innan vi fick åka vidare och hämta vår mat. En nota på 2400 blev det (lite orimligt för 12 km/h kan jag kanske tycka), men varsågod Sverige! Jag är glad att du finns, och är övertygad om att socialistiska och vackra du kommer att göra något viktigt med dem!

Multievent och uppvisning

Vi hade ”Multievent” (innehållandes Lindy Hop, Tango och Salsa) här i Öret, som min klubb Midtown Lindy Hop anordnade. Det var en repris på multieventet vi hade förra året och som blev både välbesökt och uppskattat! Jag var inte direkt förberedd på en ”uppvisning” i ordets rätta bemärkelse, men visst var man väl på när det gällde att i all enkelhet och tillsammans med några andra visa lite av dansen inför de andra klubbarna och eventuella övriga intresserade människor.

Jag och Anna började i mitten. Lite väl centralt utifrån hur peppad jag kände mig just då, så efter någon minut kom jag på den brillianta idén att dansa iväg lite från själva rampljuset till bortre delen av lokalen och till ett lite mer undanskymt läge. Det är så vi råkar dansa rakt in framför kameran… Väldigt lämpligt… Om man tittar ordentligt vid ett tillfälle när vi gör ”hack saw” så ser det nästan ut som att jag har kul! Sorry Anna, jag ska skärpa till mig till nästa gång jag får dansa med dig! – ”Love every step”! :)

Det som visas är för övrigt social (ej koreograferad) Lindy Hop. Föraren (vanligtvis mannen) bestämmer vilka turer som ska dansas, och följaren (vanligtvis kvinnan) följer. (Svarta slirren är jag.)

Suck

Typiskt ett sånt där läge när man bara behöver nån att prata med. Lyllo alla gifta och sambos. Men så lever man ensam, och så är det mitt i natten, och nu för tiden har alla ens vänner mobiler som de stänger av på nätterna. Händer ibland. Antar jag får försöka sova istället. Om jag bara orkar upp imorrn så är säkert det mesta helt som vanligt…

Idoljuryn tyckte hon borde gått av scenen

Ja, kan man ju tycka. Hon är ju inte med i showen. Men Idol-Erik är ju fortfarande ingen etablerad artist, utan en väldigt ny stjärna, och flickvännen vet ju inte hur man bör bete sig när man är ihop med en sådan. Tyckte själv det vara ganska vackert. Ärliga och spontana uttryck av den kalibern är alldeles för sällsynta i den här sortens TV - det är ju ingenting TV4 tjänar pengar på. Och jag gillar att Erik snarare tog in henne i showen istället för att avvisa henne. För honom, till skillnad från för juryn, är hon ju säkert viktigare än själva showen. Sen blir förstås många småtjejer svartsjuka, men det är ju en annan sak…

Flickan som lekte med elden

Mja, jag vet inte… Män som hatar kvinnor tyckte jag om (4+ på en skala 1 till 5). Svenska filmer brukar vara sköna, för de utelämnar i regel alltför långa slagsmål, alltför vilda biljakter, alltför hårda och superhjälteaktiga huvudkaraktärer, samt ej hållbara stories. Flickan som lekte med elden hade dessvärre allt…

Jag brukar vara skeptisk till uppföljare, så jag hade låga förväntningar. Ändå måste jag nog säga att jag blev besviken. Det värsta av allt var Paulo Robertos insats. Inte att jag inte tycker om honom, och inte att han är en dålig skådis, men helt kajko att se honom spela sitt verkliga själv – ”en känd boxare” – i en filmatiserad roman. Jag har inte läst boken, men är det verkligen så i boken? Hur tänkte de nu? Man vill väl inte bli påmind om en massa verklighet när man sitter försjunken i en helt annan berättelsevärld…

Vad gäller storyn så var den genomtänkt, men hade en massa glitchar. För det första blir den på tok för maffig. Män som hatar kvinnor handlade om en försvunnen kvinna, en detektiv, och en omyndigförklarad kvinna som utnyttjades av män. Flickan som lekte med elden är tänkt att ta vid, men plötsligt handlar storyn om säkerhetspolisen, familjerelationer och ryska underrättelsetjänsten. Sen kan man undra hur ”en av de bästa” välsvarvade ryska toppagenterna kan misslyckas så totalt med att fixa ett av sina offer så att hon får en ytterligare chans att slå tillbaka. Och hur kan en elpistol på 10.000 volt vara helt obrukbar mot en människa bara för att denne inte känner smärta? Nej, Flickan som lekte med elden får 3-, för det är en hyfsad produktion men på många sätt klart under snittet.

Bra med GPS

Kul! Jag skulle iväg och hämta nyckelkortet till hallen som vi spelar innebandy i på söndagarna. Så jag ringde upp Örebro kommun, och fick reda på adressen dit jag skulle. Själva vägbeskrivningen lyssnade jag inte på, eftersom det är så enkelt att bara knappa in adressen på GPS:en för en perfekt vägbeskrivning. Dagen innan hade jag inte hittat någon parkering i närheten av huset, så jag fick gå ovanligt långt – flera kvarter och gator bort – för att ta mig till bilen. Väl där knäppte jag på GPS:en, och under de två-tre minuterna det kan ta för den att få in satellitsignalerna rullade jag bort till korsningen precis utanför där jag bor. Och så plötsligt: ”Gör en u-sväng”, och så visar den mig till en plats ca 100 meter från där jag hade haft bilen parkerad… :)

I sitt esse!

Dåså har man kollat in läget. De lever än! Saker tar förvisso ytterligare lite längre tid än när jag var där senast, men dessa två pensionärer har inte så mycket tider att passa, så det funkar väl. De borde utveckla lite interna trafikregler, för de krockar med sina inomhusfordon ibland, och det kan uppstå vissa ”deadlocks” när morfar råkar rulla i vägen för mormor. Men humöret är det iallafall inget fel på! Det ska jag se till att föra vidare sen när det är jag som sitter där…

Jag har alltså varit i Uppsala i helgen. Passade även på att träffa kusinen Joel och några gamla gemensamma vänner. Från vänster är det Stina, en annan Joel, Joel och jag. Sara tar kortet. Stina är hon som jag angav som flickvän när jag gjorde lumpen, och på så sätt fick jag gratis resor till Uppsala på helgerna. För något år sedan vågade jag berätta det för henne. Hursomhelst, i lördags spelade vi minigolf. Vi brukar köra en seriös match varje år, och det tar förstås emot hårt i mitt ömma och ödmjuka sinne, men jag måste nog ändå dela faktum att jag sopade banan med dem i år. :-)

Skön träningskväll

Gött att komma hem efter en riktig urladdning. Kunde knappt avsluta träningen ikväll. Mycket folk var det, men när mörkret väl började komma så droppade folk av så att vi kunde spela lite ”riktiga” matcher också.

De har fått till det riktigt fint ute på Alnängsbadet, eller hur? Det har nästan blivit Örebros vackraste plats tycker jag. Kortet är från ikväll. Det började lite regnigt, och det blev faktiskt ett riktigt oväder. Men sedan klarnade det upp innan mörkret kom, och blev riktigt bra spelväder. Sanden är ny. Den köpte vi in i våras, vilket höjde kvalitén på banorna massor. Visst är de fina! I bakgrunden är sjön som Örebro kommun anlade här om året. Förra året gick det inte att bada där, för det fanns inte någon cirkulation på vattnet. Men i år har man lyckats få till lite vattenrening, så nu är den helt badbar som det var tänkt. Det kan vara nog så viktigt när man har spelat en hel dag och måste få bort all sand som fastnat långt in i alla kläd- och kroppsöppningar. I bakgrunden kan man även skymta några av våra andra tre banor, och även lite folk som inte tillhör klubben som vi tyvärr får köra bort varje gång vi kommer.

Ajöss disk!

Prisa Gud! Se här vad årets skatteåterbäring räckte till! Bara några ynka papp på Siba! Jag är apglad! Vill bara diska hela tiden! Trodde aldrig att jag skulle bli ledsen av att det inte finns något kvar att diska…

Däremot blir jag upprörd när jag tänker på hur hårt jag har jobbat och slitit i flera år under tårar, blod, svett och ångest – helt i onödan! Hade jag köpt den här manicken för fem år sedan hade jag sparat… hm… Säg att jag diskar i snitt två ggr i veckan… Det blir 52 x 2 = 104 diskar på ett år. På dessa 5 år har jag alltså diskat 104 x 5 = 520 diskar. Om en disk tar i snitt 20 min blir det 520 x 20 = 10400 min ≈ 7,2 hela dagar nonstop diskande! Dag som natt!

Men hursomhelst. Jag får väl bara konstatera faktum och försöka gå vidare. Den veckan, när jag stod där som en oskyldigt dömd fånge, fastkedjad vid en diskbänk, under hårt tvångsarbete utan sömn i slavliknande förhållanden, kommer jag aldrig mer att få tillbaka…

Vad äter mig på nätterna?

Jag får himla bett! Myggor? Har ju inte sett till en enda i sommar än. Läskigt…

Bra start på dagen

Söndag, och jag kände för att göra något crazy, så jag gick på gudstjänst i Filadelfiakyrkan för en gångs skull! Jag såg att det var två gamla missionsskolevänner till mig, Jenny Sunesson och Martin Davén som skulle predika nämligen. Sedan jag tröttnade på stora pampar och kända personligheter inom kyrkan, har jag istället mycket mer börjat uppskatta att lyssna till gamla studiekamrater (och andra som är mina vänner). Då behövs varken mirakel eller pyroteknik för att jag ska hålla mig vaken och fokuserad. De predikade tillsammans om ”försonade relationer”.

En jättebra gudstjänst i övrigt också! Myrorna i baken höll sig borta, och utvilad och i fas och harmoni som jag känner mig så tyckte jag nog för en gångs skull att både informationen, psalmerna, predikan och avslutande lovsången med förbön kunde hållt på ännu längre. Bra kyrka den där Filla!

Någon som sett min chipspåse?

Kom hem från jobbet just, och är snorhungrig. Hittade ingen mat, men jag är helt säker på att jag hade en halv chipspåse kvar sedan födelsedagsfirandet förra veckan. Men hittar den ingenstans! Började med ett ganska smalt sökområde – typ skåpen i köket. Men när jag hittade frukostsmörpaketet i mikrovågsugnen breddade jag det en aning till att omfatta alla skrymslen i köket och även synliga ytor i de andra rummen. Men fortfarande ingenstans! Jag har inte alls för mig att den var slut…

Bättre dag idag!

Ok. Förra blogginlägget var väl lite negativt kanske. Men det är ju sanningen ibland, så hoppas det är ok att jag är sån ibland också. Jag ska försöka att inte låta det gå ut över mina bloggläsare för mycket. Det var åtminstone aldrig så här illa:

Nej idag har det varit födelsedag! Ett helt gäng SMS med grattisar och uppmuntringar! Tack ska ni ha ni som kom ihåg mig! :)

Gräver en grop

Hallå där! Jobbar som bäst med att gräva en grop i gräsmattan här utanför. Undrar om det finns någon vänlig själ som skulle kunna komma och ge mig ett handtag när jag ska fylla igen den sedan? Det skulle vara uppskattat. Det kommer bli lite trixigt eftersom jag själv har tänkt ligga i den, och jorden är lite tung för att man ska fixa det med bara händerna… Någon?

Inte mitt fel!

Skulle tro att jag har hört den här några gånger förut. Den finns i lite olika former, och dyker upp titt som tätt. Det brukar handla om H&M, mobiltelefoner, mat och ungefär allt som går att köpa… Hursomhelst, enligt en aftonbladetartikel med rubriken ”Grisarna misshandlas för att pressa priser” här om dagen pårstår Marit Paulsen att ”[v]i är alla medskyldiga för rationaliseringsraseriet som går ut över djuren”.

Jag måste starkt dementera påståendet att jag skulle vara skyldig till något sådant! Att djur och människor behandlas illa på grund av kommersen är jättedåligt, men det är faktiskt de som föder upp och transporterar grisarna som gör fel, inte jag. Det är jättebra alla som engagerar sig för djurens rättigheter, och jag stödjer alla lager och regler som gör att djur behandlas väl. Men försök inte ge mig dåligt samvete för sånt som ni inte lyckas med (Marit Paulsen). När jag väljer det billiga köttet gör jag det för att jag är rationell och sparsam, inte för att jag har ont uppsåt. (Det är ju fler faktorer som också styr priset på kött.) Min roll i sammanhanget är nämligen bara konsument, och om jag har minsta ”ansvar” för hur djuren behandlas så delegerar jag det härmed till grossisterna. Vill någon ställa mig till svars så får ni göra det angående de grisar jag föder upp själv.

Och till alla er som tycker jag är dum som slår ifrån mig problemet och inte engegerar mig tillräckligt, varsågoda att upplysa mig. Det är inte att jag struntar i att grisarna behandlas fel, och jag tycker att det bra när folk engagerar sig. Men det är faktiskt inte min roll att göra något åt den saken, och ännu mindre mitt ”ansvar”. Min energi när det gäller att stödja djur, människor och samhället läggs på andra saker som också behövs. Sådär, jag ville bara tala om att det inte är fel att konsumera i god tro, och att mitt samvete är rent. :)

Länken till aftonbladetartikeln är: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5226879.ab

Härligt i Nora

En härlig slapp utflyktsdag med vännerna till Närkes turisthåla Nora. Här sitter vi med våra noraglassar på trappan till statskyrkan. Jag, Anna, Gobban, Lisa, Robban och Per (inklippt; han som plåtade ju…) Kul! Tack alla! :-)

Helg med församlingen

Då var man precis hemkommen från både en husförsamlingsdag (på lördagen) och en församlingsdag (på söndagen). Församlingen Mötesplatsen som jag tillhör är uppdelad i mindre s.k. ”husförsamlingar” som består av mindre knippen vänner som kan behövas – och behöva en – i vardagen. I lördags vid lunchtid tog min grupp vårt pick och pack och begav oss till Götabro för att tillbringa en dag tillsammans. Vi passade på att göra två flugor på smällen och pricka in det dagen innan församlingens församlingsdag på Götabro.

Mycket mat blev det, någon promenad, spel, diskussion och snack. Stugan var i topptrim! Utrustad med inte mindre än tre lyxgrejer. En dunk med vatten, fyra sängar och ingen värme. Grymt mysigt. Gobban ville sova utomhus, men förväxlade utomhus med köket, så han sov där. Vi andra fem tog sovrummet. Vaknade någon gång av att det var lite kallt, men det var åtminstone ingen som snarkade. Eller de andra hade hört någon, men jag sov som en stock så det störde inte mig. Desto mysigare var det innan läggdags, när jag, Carina och Gobban satt uppe och eldade och uppfann ordlekar. Framåt klockan ett fick vi slut på ved och kojade.

Söndagen var församlingsdagen, så vi packade bilen till kl tio och rullade iväg de 300 meterna till Götabrogården och började umgås med resten av församlingen. Efter ett enkelt församlingsforum beslutade vi att ge pastor Mikael Hallenius en tillsvidareanställning från och med nästa år. Vi åt, fikade, umgicks och avslutade med en nattvard tillsammans. Lite trött, men två finfina dagar! Tack alla som var med!

Lekfarbror och 50 kr rikare!

Då antar jag att man kan titulera sig ”Lekfarbror”. Ledde lovsång på A-huset i församlingen för sista gången för våren, och passade på att dra ett litet pass med några barnsångklassiker. En och annan vän uttryckte lite förvåning; undrar om jag kanske är för vuxen-seriös i vanliga fall. Men kul hade vi! :)

Grant Michels predikade om pengar. Killen gav alla gudstjänstbesökare 50 spänn! Måste blivit typ mellan 2000 och 3000 spänn! Generöst, men poängen visade sig naturligtvis vara att man i veckan som kommer ska hitta ett tillfälle att ge vidare ännu mer generöst. Så där gick man ju back i alla fall… Men Grant är bra, för han gör alltid något som man kan ”hänga upp” predikan på, så att man kommer ihåg poängen i det han pratade om. Mer sånt!

Sedan kan jag själv tycka att det går lite inflation i pengapredikningar (om man får vitsa till det). Visst är det väl viktigt att ha en sund syn på ens tillgångar, men det är ändå först när människor förstår Guds kärlek, försoningen och den kristna tron, som rätt syn på givande och personliga tillgångar uppstår. Och då sker det ju mer eller mindre automatiskt. Ju större kärlek man har till andra människor, desto mer delar man med sig av ens tillgångar.